Svensk ordbok 2009, webbversion

kollekti`vavtal substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kol·lekt·iv|­av·tal·etöverens­kommelse mellan facklig organisation och arbets­givare om anställnings­villkor urspr. i mots. till en­skilda överens­kommelser samh.JFRcohyponymlöneavtal träffa kollektivavtalskriva kollektivavtalde flesta svenska arbets­tagare om­fattas av kollektivavtalett kollektivavtal (mellan ngra), ett kollektivavtal (med ngn/ngt)sedan 1906