Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
kol·lekt·iv|av·tal·et●överenskommelse mellan facklig organisation och arbetsgivare om anställningsvillkor
urspr. i mots. till enskilda överenskommelser
samh.JFRcohyponymlöneavtal
träffa kollektivavtalskriva kollektivavtalde flesta svenska arbetstagare omfattas av kollektivavtalett kollektivavtal (mellan ngra), ett kollektivavtal (med ngn/ngt)sedan 1906