Svensk ordbok 2009, webbversion
kollide´ra
verb ~de ~t
kol·lid·er·ar●häftigt stöta ihop
särsk. i trafiken
trafik.JFRcohyponymkrocka 1
en personbil kolliderade med en tankbilde kolliderade i korridoren○äv. bildligtkomma i konflikt
deras olika intressen kollideradedrömmarna kolliderar ofta med verkligheten○spec.infalla eller utspelas samtidigt
frågetävlingen kolliderar med långfilmenkollidera (med ngn/ngt)sedan 1729av lat. colli´dere ’stöta tillsamman’; besl. med elidera
Subst.:vbid1-210951kolliderande;
kollision