Svensk ordbok 2009, webbversion

kolonn [-ån´] substantiv ~en ~er kolonn·en1hög, rund pelare som fungerar som byggnadsstöd och sam­tidigt som prydnad; bestående av bas, skaft och kapitäl arkit.JFRcohyponympelare marmorkolonndorisk kolonnjonisk kolonnantika kolonner○äv. om an­dra pelar­formiga före­teelserkvicksilverkolonnsedan 1782av fra. colonne med samma betydelse; av lat. colum´na med samma betydelse; jfr kolumn 2formering av militär styrka med den ena under­avdelningen bak­om den an­dra mil.JFRcohyponymlinje 2 trängkolonnkolonner av pansar­vagnar rullade genom staden○äv. om an­dra liknande före­teelserbilkolonnen kolonn (av ngra)femte kolonngrupp in­om det egna lägret som i hemlighet stöder fiende­sidanoch är beredd att ingripa till dess förmånsedan 1710femte kolonn efter spa. quinta columna, känt från spanska inbördes­kriget, då general Franco hade en extra, hemlig kolonn in­uti Madrid, medan fyra kolonner marscherade mot staden (1936) 3en samling element i en matris som står vertikalt ordnade mat.mat.sedan åtm. 1950-taletDet är den ökända hästen från Troja moderniserad till ”femte kolonn”.Refräng i kupletten ”Den ökända hästen från Troja” i Karl Gerhards revy Gullregn (1940); om de nazistiska femtekolonnarna i länderna i Tredje rikets intressesfär