verb ~de ~t
kol·or·er·ar1vanligen perf. part.
förse med (starka) färger
färg.m-med.kolorerade planscherläckert kolorerade julkortkolorera ngtden kolorerade veckopressenseveckopress
sedan 1738av lat. colora´re ’färga’; jfr koloratur, kulör
2utsmycka med koloratur
musikkolorerasedan 1722Subst.:vbid1-211181kolorerande,
vbid2-211181kolorering