Svensk ordbok 2009, webbversion

kombination [-∫o´n] substantiv ~en ~er kom·bin·at·ion·en1samman­ställning (av o­lika före­teelser) som bildar en ny helhet ofta med av­sikten att delarna ska komplettera var­andra; mest i fråga om abstrakta före­teelser af.JFRcohyponymförening 3 färgkombinationmaterialkombinationämneskombinationen udda kombinationnya spännande kombinationer i vårens modeen kombination av spanskt och svensktblåst i kombination med blöt­snö är förödande för skogenregn­vatten och gamla rör är ingen lyckad kombination○äv. mer abstrakthan blev å­talad för mord i kombination med råno­lyckan orsakades av en kombination av slarv och o­tur(i) kombination (med ngt), en kombination (av ngra)alpin kombinationen kombinerad tävlings­gren som om­fattar stört­lopp och slalomnordisk kombinationen kombinerad tävlings­gren som om­fattar back­hoppning och längdskid­åkningsedan 1796av lat. combina´tio med samma betydelse; till kombinera 2visst ur­val av enheter ur en mängd särsk. om viss följd av siffror och/eller bok­stäver för vissa typer av lås af.mat.kombinationslåsde måste ändra kombinationen till kassa­skåpet efter inbrotts­försöket○spec. i fråga om an­talet möjlighetermängd med visst an­tal enheter valda ur en större mängd mat.en kombination (av ngra), en kombination (till ngt)sedan 18723genom­tänkt följd av drag som (ofta) leder till för­del i schack men äv. i an­dra spel; vanligen om över­raskande drag­följder spel.sport.kombinationsspelareofferkombinationremikombinationNN vann efter en elegant kombination med dubbelt tornoffer○äv. bildligt, spec. i lagspelssammanhanglaget har tränat in många effektiva kombinationer○spec. äv. i konst­åkningfallet i den svåra kombinationen ledde till stora poäng­avdragsedan åtm. slutet av 1800-talet