Svensk ordbok 2009, webbversion

kombinationsspel [-∫o`ns-] substantiv ~et kom·bin·at·ions|­spel·etspel­sätt som främst in­riktas på att vinna för­del genom över­raskande kombinationer i stället för genom lång­siktiga planer; i schack el. liknande spel spel.sport.ofta äv. i boll­spelväl fungerande sam­spel i ett lag ofta med spec. finesser sedan ca 1960