Svensk ordbok 2009, webbversion

kombine´ra verb ~de ~t kom·bin·er·ar1ställa samman (o­lika före­teelser) till ny helhet ofta med viss grad av skicklighet af.mil.JFRcohyponymförena 3 ett kombinerat arbets- och sov­rumhon försöker kombinera äktenskap och karriär○äv. i fråga om o­avsiktlig samman­ställningalkohol­konsumtion kombinerad med trötthet orsakade dikes­körningen○spec. äv. i sport­sammanhang, särsk. skid­sportvanligen perf. part. den kombinerade tävlingenNN tog silver i kombineratkombinera (ngt med ngt), kombinera ngrasedan 1723av senlat. combina´re med samma betydelse, till lat. com´ ’med’ och bi´ni ’två; par’ 2försöka nå för­del genom en skarpt beräknad (över­raskande) drag­följd gärna med offer; i schack e.d. spel.sport.JFRcohyponymkombination 3 NN kombinerade så att mot­ståndaren blev yr i huvudetkombinerasedan åtm. slutet av 1800-taletSubst.:vbid1-211427kombinerande, vbid2-211427kombinering; kombination