Svensk ordbok 2009, webbversion

1komma [kåm`a] substantiv ~t ~n komm·at●ett mindre skilje­tecken (,) som an­vänds för att vid behov åt­skilja satser eller sats­delar i en mening språkvet.kommafelkommateckensätt ut komma vid upp­räkningarsedan ca 1635via lat. av grek. komm´a ’slag; av­snitt; liten del av en mening’, till kop´tein ’hugga av’
2komma [kåm`a] verb kom kommit kommen komna, pres. kommer komm·er1ibl. med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.in, ut (förflytta sig och in­om kort) vara framme på viss plats el. (under­förstått) i talarens närhet etc.; ibl. med ton­vikt på målet, ibl. på själva förflyttningen NollJFRcohyponymanlända komma hemkomma i tidkomma till­bakakomma springandedär kommer hon ju!jag kommer med femtågetkom med till Paris!han kommer just från en lektiondu kommer för sent!○äv. i fråga om tidin­falla påsken kom sent det året○äv. med ton­vikt på resultatet, o­avsett förflyttningenhamna på viss plats komma i sängkomma i tidningenkomma i­fatt ngndet har kommit en fläck på byxornafar­tyget kom ur kurs i tjockan○äv. bildligt i fråga om förändring (av till­stånd e.d.)komma till maktenkomma under­fund med orsakernakomma till an­vändningkomma i­gångkomma till klarhetkomma till in­siktkomma till skadakomma i pubertetendet kom på hans lott att under­rätta hennekomma i kontakt med myndigheterna○spec. äv.få orgasm vard.han kom för tidigtkomma (in/ut) (ngnstans), komma (till ngt)det kommer man inte ifrånse1ifrån inte komma på frågase1fråga 2 kom an!sean 2 komma i frågase1fråga 2 komma i tagensetag 2 komma ner på fötternase1fot 1 komma ngn/ngt på spårensespår 1 komma på avvägarseavväg komma på fötter igense1fot 1 komma på minutense1minut 1 komma på skamseskam komma som en tjuv om nattenkomma o­förmärkt och över­raskandeurspr. bibl.​ frosten kom som en tjuv om natten och fick dahliorna att vissna komma som ett skottkomma o­medelbart​ barnen kom som ett skott när mamma ropade att pann­kakorna var klara komma surt eftersesur 1 komma sättande(s)sesätta 7 komma till hedersseheder 2 komma till kortase2korta komma till rätta med ngtse1rätta komma till sakensesak 2 komma till sin rättse3rätt 2 komma till skottseskott 1 komma till tals med ngnsetal 4 komma till årenseår komma upp i smöretsesmör komma upp i varvsevarv 1 komma (väl) till passse2pass 1 när allt kommer omkringseall när det kommer till kritanse1krita 2 ta dagen som den kommersedag 1 sedan 1000-talett.ex. runristad berghäll, Hilleshög, Upplandvanligen runform kuam (pret.), fornsv. koma; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. lat. veni´re ’komma’ 2ha sitt ur­sprung i ngt Nollmånga ord kommer från tyskanhon kommer från Japankomma från ngtsedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagen3fram­föra (visst inne­håll) som sitt yttrande komm.hon hade egentligen inget att komma med, bara så­dant som alla redan visstekomma med en förklaringkomma med ngtsedan 18394på­verka (ngn/ngt) till att under­gå viss förändring e.d. NollJFRcohyponym1få 5 stormen kom ån att svämma över sina bräddar○äv.bringa i visst till­stånd e.d. åld.en liten detalj kom honom på fallkomma ngn/ngt att+Vsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen5av en händelse över­gå till visst skeende el. till­stånd NollJFRcohyponym1råka 2 hon kom att tänka på en sakhan kom att dröja kvar mot sin viljakomma att+Vsedan 16506kunna förut­ses (senare) ägna sig åt verksamheten eller råka i till­ståndet som fram­går av samman­hanget NollJFRcohyponym3skola 2 han kommer att arbeta med personal­frågorhon kommer (att) bli grön av av­undkomma (att+)Vsedan 1589Subst.:kommande (till 1 - 3) En av de viktigaste funktionerna hos verbet komma är att uttrycka framtid: NN kommer att få tjänsten. På senare tid utelämnar allt fler skribenter ordet att: NN kommer få tjänsten. Också den senare meningen måste numera anses acceptabel, om än mer informell än den första.