Svensk ordbok 2009, webbversion

komma an´ verb kom kommit, pres. kommer komm·er1äv. fast sammansättn., seankomma 2 ligga in­om ansvars­området för Nolldet kommer an på styrelsen att ta ställning i ärendetkomma an på ngn/ngt (att+V)sedan mitten av 1960-talet2äv. fast sammansättn., seankomma 3 vara av­hängig av ngn/ngt NollSYN.synonymbero 1synonymhänga 4 det kommer an på deras reaktion hur vi agerarkomma an på ngn/ngt/SATSsedan 16253nästan en­bart imper. börja slåss vard.kom an, din fegis!○äv.börja kämpa ”Kom an nu, grabbar!” ropade tränarenkomma ansedan 1626