Svensk ordbok 2009, webbversion

kommunikation [-∫o´n] substantiv ~en ~er kom·mun·ik·at·ion·en1sällan plur. över­föring av (intellektuellt) inne­håll komm.språkvet.JFRcohyponymförbindelse 2 kommunikationsradiokommunikationssatellittelekommunikationmuntlig kommunikationskriftlig kommunikationtråd­lös kommunikationbristande kommunikationpolitikernas kommunikation med folkettelefonen har under­lättat kommunikationen mellan människorkommunikation mellan människa och dator○spec. i språk­vetenskapliga el. pedagogiska samman­hangkommunikationsmodellkommunikationsämne(t svenska)kommunikation (mellan ngra) (om ngn/ngt/SATS), kommunikation (med ngn) (om ngn/ngt/SATS)sedan 1639till kommunicera 2ofta plur. system för transport av personer eller varor mil.trafik.kommunikationsmedelkommunikationsnätflygkommunikationall­männa kommunikationermoderna kommunikationerett land med dåliga kommunikationer○spec. i militära samman­hangförbindelse­linje till bas ett flankangrepp för att bryta fiendens kommunikationer○äv. bildligt i vissa spel, särsk. bridgehan hade bra kort men det fanns inga kommunikationer mellan handen och bordetkommunikation (mellan ngra), kommunikation (med ngn/ngt)sedan 1549