Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv kompendiet kompendier
kom·pendi·et●sammandrag av utförlig framställning
särsk. i samband med (högre) undervisning
bok.föreläsningskompendium○spec.kortfattad läro- eller handbok
grammatikkompendiumett kompendium (i/om/på ngt/SATS)sedan 1651av lat. compen´dium ’besparing; avkortning; genväg’, till compen´dere ’väga samman’; jfr pensum
Beträffande grundformen *kompendie, se stilruta för seminarium.