Svensk ordbok 2009, webbversion

kompen´dium substantiv kompendiet kompendier kom·pendi·etsamman­drag av ut­förlig fram­ställning särsk. i sam­band med (högre) under­visning bok.föreläsningskompendiumspec.kort­fattad läro- eller hand­bok grammatikkompendiumett kompendium (i/om/på ngt/SATS)sedan 1651av lat. compen´dium ’besparing; av­kortning; gen­väg’, till compen´dere ’väga samman’; jfr pensum Beträffande grund­formen *kompendie, se stilruta för seminarium.