Svensk ordbok 2009, webbversion

komplett´ adjektiv, neutr. ~ kom·plett●som inte saknar ngn väsentlig del eller egenskap för att vara en före­teelse av den aktuella typen admin.utstr.JFRcohyponymfullständig en komplett garderoben komplett samling OS-frimärkenen komplett upp­laga av NN:s verk○ibl. med stark bi­betydelse av hög kvalitet e.d.som saknar svagheter eller svaga delar en komplett spelaresedan tränaren löst målvaktsproblemet har han ett komplett lag○äv. abstraktett komplett främlingskaphan är en komplett idiot○äv. all­mänt förstärkandei adverbiell an­vändning han är komplett galendet var komplett o­möjligt att få henne på an­dra tankarsedan 1648av fra. complet med samma betydelse; av lat. comple´tus, perf. part. av comple´re ’fylla; göra full­ständig’; jfr komplement