Svensk ordbok 2009, webbversion

1komplex´ adjektiv ~t kom·plex1som består av många delar som hänger samman på ett svår­överskådligt sätt admin.vetenskapl.JFRcohyponymsammansatt 1 en komplex frågaen komplex rollhans komplexa förhållande till modernkomplexa geometriska mönstersedan ca 1820av lat. complex´us ’om­fattande’, till plec´tere ’fläta; foga i vart­annat’ 2som består av både reella och imaginära delar om tal el. talmängder mat.mat.det komplexa talet 1+2isedan 1858
2komplex´ substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kom·plex·et1före­teelse som består av många delar som hänger samman på ett svår­överskådligt sätt arkit.frågekomplexproblemkomplex○äv. konkret med ton­vikt på mängden av delar, särsk. om samman­hängande grupp av byggnadersjukhuskomplexett ny­byggt komplex med banker och affärerett komplex (av ngra)sedan 18382system av (under­medvetna) negativa före­ställningar om den egna personen som på­verkar själs- och handlingslivet psykol. (men ofta i informell anv.)psykol.komplexfylldmindervärdeskomplexoidipuskomplexalla förväntningar ger barnet komplexhan har komplex för sin stora näsahon har komplex gent­emot sin duktiga systerkomplex (för ngt/att+V/SATS)sedan 18863jon eller molekyl som inne­håller flera atomer eller atom­grupper särsk. om så­dana som in­går i salter kem.komplexjonmetallkomplexsedan ca 1945