Svensk ordbok 2009, webbversion

kompone´ra verb ~de ~t kom·pon·er·ar1sätta samman (till en helhet) av enklare delar af.komponera en mål­tidkomponera ngtsedan 1691av lat. compo´nere ’lägga till­sammans; ordna; författa’; jfr deponera, disponera, imponera, kompost, kompott, kompound- 2skapa i musikalisk (grund)form med avs. på (visst) musik­stycke, (viss) musiktyp el. i all­mänhet musikJFRcohyponymtonsätta komponera musikkomponera en operaNN komponerade och an­dra ut­förde instrumenteringen○äv. ut­vidgat till an­dra konstnärliga om­rådenen väl komponerad novellkomponera schack­problemkomponera (ngt)sedan 1635Subst.:vbid1-212237komponerande, vbid2-212237komponering; komposition