Svensk ordbok 2009, webbversion
[-pås´t]
substantiv ~en ~er
kom·post·en●ordnad hög av jord och förmultningsbara ämnen, som efter viss tid kan användas som gödsel eller jord
jordbr.komposthögkompostjorden kompost bredvid utedassetsedan 1808ur medeltidslat. compos´tum ’gödselhög’, av lat. compos´itum ’det sammansatta’; se kompositum