verb ~de ~t
kom·pro·mett·er·ar●ofta pres. part.
försätta (ngn) i en pinsam och generande situation
komm.ett komprometterande brevhon har komprometterat sina vänner genom sina avslöjandende älskande ertappades i en komprometterande situationkompromettera ngnsedan 1796av fra. comprometter med samma betydelse; av lat. compromitt´ere ’lova ömsesidigt’; jfr kompromiss
Subst.:vbid1-212316komprometterande,
vbid2-212316kompromettering