substantiv ~en
kon·dukt·ans·en●elektrisk ledningsförmåga
fys.JFRcohyponymresistanscohyponymimpedanscohyponymkonduktivitet
metaller har vanligen hög konduktanssedan 1910av eng. conductance med samma betydelse; till lat. condu´cere ’leda; föra’
Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
kon·dukt·ans·en●elektrisk ledningsförmåga
fys.JFRcohyponymresistanscohyponymimpedanscohyponymkonduktivitet
metaller har vanligen hög konduktanssedan 1910av eng. conductance med samma betydelse; till lat. condu´cere ’leda; föra’