Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
kon·fisk·at·ion·en●indragning till staten av enskild egendom utan att (full) ersättning lämnas
ekon.samh.JFRcohyponymbeslag 3cohyponymkvarstad
konfiskation (av ngt)sedan ca 1655till konfiskera