Svensk ordbok 2009, webbversion

1konkre´t adjektiv, neutr. ~ kon·kret●som direkt kan upp­fattas med sinnena särsk. om före­mål men äv. all­männare komm.konstvet.musikMOTSATSantonym1abstrakt JFRcohyponymfaktisk ett konkret före­målkonkreta gestalterkonkret bevis­material○äv. om på­tagliga processer e.d. i sinne­världenkonkreta förändringarkonkreta åt­gärdergör något konkret!○äv. ngt ut­vidgatverklig och tydlig konkreta planernu vill vi se konkreta resultatkan du ge ett konkret exempel?○ofta om yttrandetydligt ut­sagd konkreta för­slagformulera en enkel, konkret frågahon generaliserar i stället för att vara konkrethan insinuerar bara och kommer aldrig med konkreta an­klagelserkonkret betyder det att ... (adv.)○äv. om ord som betecknar före­mål o.d.konkreta substantivkonkret musiksemusik 1 sedan 1795 (om språkliga ut­tryck)av lat. concre´tus ’samman­vuxen; stelnad’; jfr konkrement
2konkre´t substantiv ~et ~er kon·kret·et●konkret substantiv språkvet.MOTSATSantonym2abstrakt 1 sedan 1923