Svensk ordbok 2009, webbversion

konkurrens [-aŋ´sel.-en´s] substantiv ~en kon·kurr·ens·en1kamp eller tävlan ofta mellan mer el. mindre jäm­bördiga parter ekon.komm.JFRcohyponymrivalitet konkurrensdugligåsiktskonkurrensfri konkurrensdålig konkurrensbristande konkurrenstuff konkurrenssten­hård konkurrensmördande konkurrenskonkurrensen hårdnadehan fick tjänsten i konkurrens med fem an­dra sökande○spec. i ekonomiska samman­hangkamp om kund­krets konkurrensutsattimportkonkurrenspriskonkurrenso­sund konkurrensenergimarknaden öppnades för konkurrenskommunala subventioner sned­vrider konkurrensenkonkurrensen gjorde att priserna sänktestill­verkarna har upp­hävt konkurrensen genom kartell­bildning○ofta för att an­ge att ngn måste tävla med ngn annanhan är favorit men han får räkna med hård konkurrens av NN och ONkonkurrens (med ngn/ngt) (om ngn/ngt/att+V/SATS), konkurrens (mellan ngra) (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1761av fra. concurrence med samma betydelse; till konkurrera 2det att o­lika brott ut­förts av samma person vid samma till­fälle så att o­lika lag­rum sam­tidigt är tillämpliga ekon.brottskonkurrens○äv. om läge då ett brott måste bedömas antingen enl. ett lag­rum el. ett annatlagkonkurrenssedan 1904