Svensk ordbok 2009, webbversion

konkurre´ra verb ~de ~t kon·kurr·er·ar1del­ta i konkurrens om en part med avs. på annan part el. om flera parter ömse­sidigt ekon.komm.JFRcohyponymtävlacohyponymrivalisera efter föräldra­ledigheten fick hon konkurrera med unga ny­utbildade på arbets­marknadende konkurrerade om lärarens upp­märksamhetut­brytarna bildade ett konkurrerande parti○spec. om före­tag e.d.konkurrera med ut­landetkonkurrera om nya kontrakt○äv. all­männareföre­komma sam­tidigt de ljudliga skriken konkurrerade med faderns skrattkonkurrera med ngn/ngt (om ngn/ngt/att+V/SATS), ngra konkurrerar (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1761av lat. concurr´ere ’löpa samman; kollidera’; jfr diskurs, konkurs, kurs 2före­ligga jäm­sides om brott jur.konkurrera med ngt, ngra konkurrerarsedan 1840Subst.:vbid1-213091konkurrerande; konkurrens