[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
kon·not·at·ion·en●löst förbunden bibetydelse som inte tillhör grundbetydelsen
hos visst ord; ofta av associativt slag
af.MOTSATSantonymdenotationantonymextension 2
JFRcohyponymintension
våren har för många konnotationer av pånyttfödelse och romantikkonnotationer (av ngt)sedan 1958av eng. connotation med samma betydelse; till lat. con´- ’med’ och notation