Svensk ordbok 2009, webbversion

konsekration [-∫o´n] substantiv ~en ~er kon·sekr·at·ion·enin­vigning eller helgande särsk. av brödet och vinet vid natt­varden relig.äv. (in­om katolska kyrkan) om in­vigning av kyrka och altare och om biskops­vigningJFRcohyponymordination 2 konsekration (av ngt)sedan 1635av lat. consecra´tio med samma betydelse; jfr sakral, sakrament