Svensk ordbok 2009, webbversion

konsekven´s substantiv ~en ~er kon·sekv·ens·en1(naturlig) följd av viss handling, visst förlopp e.d. NollJFRcohyponymresultat en logisk konsekvensen naturlig konsekvenslångt­gående konsekvenserödes­digra konsekvenserhan tog konsekvenserna av misstroende­förklaringen och av­gickbörs­nedgången fick svåra konsekvenser för industrinen konsekvens av regeringens politik var att klyftorna i sam­hället ökadeen konsekvens (av ngt/SATS) (för ngn/ngt)sedan 1632av lat. consequen´tia ’följd’ 2motsägelse­fritt samman­hang psykol.SYN.synonymföljdriktighet bristande konsekvens i resonemanget○äv. om fasthet och följd­riktighet i handlandeman måste visa konsekvens vid barn­uppfostrankonsekvens (med ngt)sedan 1664