Svensk ordbok 2009, webbversion
[-aŋ´sel.-an´s]
substantiv ~en ~er
kon·son·ans·en●kombination av två eller flera toner som utgör en spänningsfri klangenhet
musikMOTSATSantonymdissonans
JFRcohyponymsamklangcohyponymharmoni 1
konsonans (mellan ngra), konsonans (med ngt)sedan 1690se 1konsonant