Svensk ordbok 2009, webbversion
konstitution
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
kon·stit·ut·ion·en1uppsättning grundläggande egenskaper
hos föremål etc.
SYN.synonymbeskaffenhet
○särsk. om fysisk beskaffenhet hos ngt levandekroppskonstitutionhan har kraftig konstitution○äv.karakteristiska själsliga egenskaper
JFRcohyponymkaraktärstyp
själskonstitutionsedan 1675av lat. constitu´tio ’tillstånd; stadgad ordning’; till konstituera
2grundlag
samh.SYN.synonym1författning 1
konstitutionsenligrepublikens konstitutionden forna diktaturen fick en ny konstitution som garanterade alla medborgerliga rättighetersedan 1614