[kån`st-]
verb ~de ~t
konstr·ar●vara besvärlig och ovillig att samarbeta
om person
komm.JFRcohyponymkrångla 1
barnen konstrar alltid när han klär på demså här kan du inte hålla på och konstra○äv.med partikelntill
göra onödigt invecklad
hon konstrade till maträtten med för mycket kryddorkonstra (med ngt), konstra (till ngt)sedan 1843svensk bildn. till konster, plur. av konst
Subst.:vbid1-213725konstrande