Svensk ordbok 2009, webbversion

konstruktion [-∫o´n] substantiv ~en ~er kon·strukt·ion·en1sätt att vara konstruerad i fråga om samman­sättning av och sam­verkan mellan delar etc. tekn.konstruktionsfelkonstruktionsritningkonstruktionssättvagnens konstruktionen lampa med in­vecklad konstruktion○äv.det att konstruera ngt konstruktion av mönster till stick­maskinen○äv. konkretbetongkonstruktionde försökte stötta den skrangliga konstruktionen○äv. bildligtromankonstruktionkonstruktionen av den nya författningen○särsk.fantasi­produkt fantasikonstruktionskrivbordskonstruktionkonstruktion (av ngt)sedan 1691av lat. construc´tio med samma betydelse 2sats- eller ord­fogning språkvet.satskonstruktionett personligt pronomen i konstruktion med en preposition ska stå i objekts­formsedan 1716