Svensk ordbok 2009, webbversion

kontan´t adjektiv, neutr. ~ kont·ant1ofta i adverbiell an­vändning (som betalas) med sedlar eller mynt el. ev. med direkt an­vändbara tillgodo­havanden e.d. ekon.JFRcohyponym1cashcohyponym1likvid kontant betalningföre­drar du att betala kontant eller med kort? (adv.)○äv.som ut­gör direkt an­vändbara ekonomiska till­gångar vanligen om sedlar el. mynt kontanta pengarkontanta medel○äv.(som betalas) vid köptillfället el. in­om viss tid, i mots. till av­betalning e.d. kontantinsatskontantköpvill du köpa kontant eller på av­betalning? (adv.)ta ngt för kontantgod­ta ngt som riktigtngt åld.​ polisen tog tipsarens upp­gift för kontant sedan 1636via ty. av ita. contante med samma betydelse, till contare ’räkna’; av lat. computa´re ’räkna; räkna i­hop’; jfr konto, kontor 2endast predikativt som har vänskapliga relationer admin.komm.vi är inte riktigt kontantakontant med ngn, ngra är kontantasedan 1814av fra. content ’nöjd’