Svensk ordbok 2009, webbversion

kontenta [-ten`-äv.-ten´-] substantiv ~n kon·tent·anvanligen best. f. huvud­innehåll (i ngt) i korta drag komm.JFRcohyponymsammanfattning kontentan av rapporten var att en svensk EMU-anslutning på sikt är o­undvikligäv.slut­resultat kontentan av aktionen blev att de blev upp­sagdakontentan (av ngt)sedan 1655bildn. till lat. conten´tus ’samman­fattad’; besl. med 1kontinent