substantiv ~en ~er
kon·text·en●språkligt sammanhang
som ord el. yttrande ingår i
språkvet.JFRcohyponymsammanhang 1
man kan sluta sig till ordets innebörd utifrån kontexten○äv. utvidgat(social) situation
man måste förstå dramats aktörer utifrån deras sociala kontext(i ngns/ngts) kontextsedan 1671av lat. contex´tus ’vävnad; sammanhang’; jfr text