Svensk ordbok 2009, webbversion

kontinen´s substantiv ~en kon·tin·ens·en●förmåga att kontrollera tarm eller blåsa och där­med hålla kvar av­föring el. urin med.○äv. med konstruktionsväxlingurinens kontinensav­föringens kontinenssedan 1943av lat. continen´tia ’åter­hållsamhet’; jfr 2kontinent