Svensk ordbok 2009, webbversion

kontingent [-tiŋgen´tel.-tinjen´t] substantiv ~en ~er kon·ting·ent·en1truppavdelning mil.den svenska kontingenten i Kosovo○äv. om an­del av viss ålders­grupp e.d. betraktad som (blivande) truppvärnpliktskontingentårskontingent○äv. om annan gruppamerikanerna ut­gjorde den största kontingenten vid konferensenen kontingent (ngra), en kontingent (av/med ngra)sedan 1705av fra. contingent med samma betydelse; till lat. conting´ere ’vid­röra; beträffa; falla på ngns lott’; besl. med tangent; jfr äv. kontakt 2fast­ställd del av ekonomiskt bi­drag ngt åld.ekon.○spec.(medlems)avgift ngt åld.betala kontingenten till fack­föreningensedan 16833(största) kvantitet (av viss vara) som får importeras eller exporteras ekon.samh.den stora kontingenten fördelades mellan u-ländernasedan 1930-talet