Svensk ordbok 2009, webbversion

konto [kån`-el.kån´-] substantiv ~t ~n konto·na1räkning i bank där kundens och bankens mellan­havanden bok­förs ekon.kontonummerkontoutdragbankkontocheckkontokapitalkontolönekontopersonkontosparkontoöppna ett kontosätta in pengar på kontotta ut pengar från kontotspärra ett kontoav­sluta ett kontolänsa ett kontohon har pengarna på ett konto i Schweiz○äv. om skuldräkning i affär el. före­tag e.d., för viss personkontokortkontoköpköpa på kontoha konto på NK○äv. datatekn.man måste ha ett konto för att kunna logga in sig i data­basen(på) kontoskriva ngt på ngns kontoge ngn förtjänsten av eller skulden för ngt​ än­nu en succé­pjäs kan skrivas på hennes konto sedan 1729av ita. conto ’beräkning; räkenskap; räkning’; jfr kontant, kontor 2samman­ställning av räkenskapsposter av samma slag på en debet- och en kredit­sida ekon.avräkningskontodebetkontokreditkontobok­föra på kontokreditera NN:s kontodebitera ON:s konto○äv.utgifts­post i budget klädkontoreklamkontorepresentationskonto○äv. bildligt om icke-ekonomiska om­råden (ibl. skämts.)pluskontosyndakontosedan 1771