Svensk ordbok 2009, webbversion
[kån´-]
preposition
●i en jämförelse som betonar motsatsförhållandet till
NollJFRcohyponymgentemot 2cohyponym1mot 2
universums oändlighet kontra människans litenhetden anglosaxiska kontra den germanska diktningensedan 1716av lat. con´tra ’emot’; jfr konträr
[kån`-]
verb ~de ~t
kontr·ar●göra ett snabbt motanfall
i lagsport, t.ex. fotboll
sport.bortalaget låg mest på försvar men kontrade då och då○äv. bildligtkontra med en snärtig replikkontra (med ngt/SATS)sedan 1954efter eng. counter med samma betydelse; till lat. con´tra ’emot’
Subst.:vbid1-214363kontrande,
kontring