Svensk ordbok 2009, webbversion

1kontra [kån´-] preposition i en jäm­förelse som betonar motsats­förhållandet till NollJFRcohyponymgentemot 2cohyponym1mot 2 universums o­ändlighet kontra människans litenhetden anglo­saxiska kontra den germanska diktningensedan 1716av lat. con´tra ’emot’; jfr konträr
2kontra [kån`-] verb ~de ~t kontr·argöra ett snabbt mot­anfall i lag­sport, t.ex. fot­boll sport.borta­laget låg mest på försvar men kontrade då och dåäv. bildligtkontra med en snärtig replikkontra (med ngt/SATS)sedan 1954efter eng. counter med samma betydelse; till lat. con´tra ’emot’ Subst.:vbid1-214363kontrande, kontring