Svensk ordbok 2009, webbversion

kontrak´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kon·trakt·et1bindande skriftligt av­tal om affärs­uppgörelse e.d.; vanligen gällande för viss begränsad tid samh.kontraktsbrottkontraktsformuläravbetalningskontraktfilmkontrakthyreskontraktett lukrativt kontraktett guld­kantat kontraktskriva kontraktunder­teckna kontraktetskriva på kontraktetförnya kontraktetsäga upp kontraktetbryta kontraktetkontraktet har löpt uthan flyttade när han inte fick kontraktet förnyatvi måste läsa det fin­stilta i kontraktet○äv. om mot­svarande dokumenthan hittade kontraktet i nedersta byrå­lådanett kontrakt (mellan ngra), ett kontrakt (med ngn/ngt)sedan slutet av 1400-taletöppet brev utfärdat av Sune Algutsson med kvitto på köpeskilling från Nydala kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. kontrakt; av lat. contrac´tus med samma betydelse, till contrah´ere ’dra samman; av­sluta affär’; jfr kontrahera 2ut­fästelse att ta ett visst an­tal trick i kort­spel, mest bridge spel.färgkontraktsangkontraktslamkontraktspela hem kontraktetstraffa kontraktetsedan 19233(större) under­avdelning av stift som om­fattar ett växlande an­tal pastorat relig.kontraktsprostsedan 1492stadga utfärdad av biskop Magnus i Åbo (Arwidsson)fornsv. kontrakt; av medeltidslat. contrac´tus med samma betydelse (ung. ’samman­drag av socknar till en administrativ enhet’); samma ord som kontrakt 1