Svensk ordbok 2009, webbversion

kontroll [-rål´] substantiv ~en ~er kont·roll·en1behärskning och över­vakning av ett skeende, en apparat e.d. för att vid behov kunna gripa in och reglera ngt JFRcohyponymtillsyncohyponymöverinseendecohyponymreglering 1 kontrollbordfödelsekontrollpriskontrollradarkontrollha full kontrollskärpt kontroll av ngtfå kontroll över ngtha läget under kontrollförlora kontrollentappa kontrollenåter­ta kontrollen över ngtepidemin var helt under kontrollfienden hade kontroll över luft­rummet○äv. om över­vakning och styrning av personersocial kontrollstatens kontroll över individerna○äv. om styrning av kroppen el. själennervkontrollsjälvkontrollfå kontroll över sin vrede○äv. om instrument för över­vakning och styrningtonkontrollsköta kontrollernakontroll (av/över ngn/ngt/SATS)sedan 1753av fra. contrôle med samma betydelse, till contre ’emot’ och rôle ’register’; besl. med 1roll 2(mindre) under­sökning för att fast­ställa om allt är i sin ordning på naturligt sätt el. enl. före­skrivna regler af.samh.JFRcohyponymkollcohyponymcheck 2 kontrollvägakontrolläsabiljettkontrollhälsokontrollkvalitetskontrolltrafikkontrollgöra en extra kontrollhon går på kontroll hos läkaren var tredje månadvid kontrollen på pendel­tåget visade det sig att tio personer saknade giltigt färd­bevis○äv. om så­dan under­sökning som ut­förs under längre tidstå under nog­grann kontroll○äv. om plats för under­sökningpasskontrollgå i­genom kontrollenkontroll (av ngn/ngt/SATS)sedan 18503markerad punkt som måste letas upp och passeras vid orienterings­tävling sport.han hade svårt att hitta tredje kontrollenäntligen syntes kontrollens röd­vita skärm○äv. all­männare, t.ex. vid långdistans­löpning el. skid­åkningmatkontrolltidskontrollhan bröt Vasa­loppet vid kontrollen i Eldrissedan 1924