Svensk ordbok 2009, webbversion

kontu´r substantiv ~en ~er kont·ur·en●yttre synlig linje som begränsar ett före­mål af.konstvet.SYN.synonymlinje 3 JFRcohyponymsilhuettcohyponymprofil konturskarpstrandkonturytterkonturi skymningen förlorade granarna sina konturerden skarpa konturen av hans profil○äv.ofta plur. yttre fram­trädande form landskapets mjuka konturermöblernas enkla och rena konturer○äv. bildligt om ut­kast el. skiss till handlings­program e.d.på konferensen drogs konturerna till en ny ekonomisk världs­ordning uppkonturen (av ngn/ngt)sedan 1769av fra. contour med samma betydelse; av ita. contorno ’in­fattning; kontur’ Som klippt i sotat papper står södra bergens kontur.Bo Bergman, Månsken på strömmen (i Elden, 1917)