[-a´ŋsel.-an´s]
substantiv ~en
kon·ven·ans·en●(underförstådd överenskommelse om) vad som är passande och anständigt
komm.konvenansbrottiaktta konvenansenkonvenansens kravhon bröt mot all konvenans genom att bjuda både NN och hans två exfruarsedan 1801av fra. convenance med samma betydelse; till lat. conveni´re ’komma tillsammans; överensstämma; passa’