Svensk ordbok 2009, webbversion

konversation [-∫o´n] substantiv ~en ~er kon·vers·at·ion·en●artigt sam­tal utan djupare inne­håll vanligen i större sällskap komm.konversationskonstbordskonversationföra en konversationkonversationen flöt trögthan in­ledde en konversation med sin bords­dam○äv. om formellt sam­tal utan djupare engagemangen lärd konversation○spec. i språkpedagogiska samman­hangkonversationsövning○äv. om ngns sätt e.d. att sam­talahans konversation rörde sig huvud­sakligen om sport och bilarkonversation (mellan ngra) (om ngn/ngt/SATS), konversation (med ngn) (om ngn/ngt/SATS)sedan 1785till konversera