Svensk ordbok 2009, webbversion

konvoj [-våj´] substantiv ~en ~er konvoj·en●grupp av handels­fartyg som åt­följs och skyddas av örlogs­fartyg och ibl. flyg­plan mil.sjö.trafik.konvojtrafikAtlantkonvojIshavskonvojsegla i konvojen grupp u­båtar an­grep konvojen○äv. om gruppen inklusive den skyddande eskorten○äv. om skyddad transport till landsen konvoj med livs­medel till den belägrade staden○äv. försvagatrad av for­don lastbilskonvojen konvoj (med ngra)sedan 1635av fra. convoi med samma betydelse, till convoyer ’beledsaga’, till voie ’väg’