Svensk ordbok 2009, webbversion
kopula
[
kå
´
-
]
substantiv
~n kopulor
kopul·an
●
verb som förbinder subjekt och predikatsfyllnad
fil.
i satsen ”Kalle är lärare” är ”är” kopula
sedan 1820
av lat.
co
´
pula
’band; förbindelselänk’; nära besl. med
kuplett