Svensk ordbok 2009, webbversion

korrigera [-∫e´-] verb ~de ~t kor·rig·er·ar●rätta till ett mindre fel komm.JFRcohyponymjustera 1cohyponymberiktigacohyponymjämkacohyponymändra felet korrigerades snabbtkorrigera syn­felet med glas­ögon○spec. med avs. på vad ngn sagtambassadörens ut­talande fick korrigeras av utrikes­ministern○ibl. äv. med avs. på person (med tanke på hans/hennes yttrande e.d.)han har en irriterande vana att korrigera sin fru hela tidenkorrigera ngn/ngtsedan 1554av lat. corrig´ere med samma betydelse, till con´- ’med’ och reg´ere ’styra; rikta’; jfr korrekt, regera Subst.:vbid1-215775korrigerande, vbid2-215775korrigering; korrektion