Svensk ordbok 2009, webbversion
korrumpe´ra
verb ~de ~t
kor·rump·er·ar1vanligen perf. part.
få (ngn) att missbruka sin ställning i eget intresse
särsk. genom att betala mutor men äv. genom att åberopa vänskap
psykol.sesekorrupt 1
korrumperade tjänstemänen korrumperad regimmakt korrumperarkorrumpera (ngn)sedan 1628av lat. corrum´pere ’fördärva; förfalska’; jfr ruptur
2vanligen perf. part.
förvanska
text(ställe)
språkvet.ett textställe som är korrumperat i NN:s utgåvakorrumpera ngtsedan 1811Subst.:vbid1-215811korrumperande,
vbid2-215811korrumpering;
korruption (till 1)