Svensk ordbok 2009, webbversion

korv [kår´v] substantiv ~en ~ar korv·enen slangformad mat­vara som ut­görs av fin­hackat eller malet kött med till­satser, stoppat i ytter­hölje av djurtarm vanligen betraktad som enklare mat kokk.korvbrödkorvkioskkorvskinnfalukorvfläskkorvjulkorvprinskorvstångkorvgrillad korvkokt korvvarm korv med brödäv. ngt ut­vidgatsojakorväv. om annat före­mål med liknande formkorvsjöknåda ut degen till en korvkorv Stroganoffen mat­rätt med strimlad (falu)korv bräserad i bl.a. grädde, tomat­puré och lökprickig korvmed­vurstvard.med­havda smör­gåsar med ost och prickig korv sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. korver; av om­diskuterat urspr.; ev. besl. med no. kurva ’kröka’