Svensk ordbok 2009, webbversion

kosmopoli´t substantiv ~en ~er kosmo·pol·it·en●person som känner sig hemma i hela världen särsk. för att (positivt el. negativt) an­ge o­bundenhet till ngt bestämt land el. ngn bestämd kultur etc. psykol.yrk.SYN.synonymvärldsmedborgare de intellektuella kosmopoliterna på Pariskaféernaden sovjetiska regimen försökte misstänklig­göra judar genom att kalla dem kosmopoliter○äv. om växt el. djur som före­kommer i hela världensedan 1794ur grek. kosmopoli´tes med samma betydelse, till kosmos och poli´tes ’(med)borgare’