Svensk ordbok 2009, webbversion

kost [kås´t] substantiv ~en kost·en●mat ofta med ton­vikt på regelmässig förtäring kokk.JFRcohyponym1föda kostvanorhusmanskosthälsokostmager kostenkel kostfull­värdig kostall­sidig kostvariera kostenen en­sidig kost som mest bestod av oliver och fikonhon kan bli bättre med vila och lämplig kost○äv. mer konkretfärdkost○äv. bildligt om själslig spismusikalisk kostkost och logimat och hus­rum​ gratis kost och logi måste tas upp vid deklarationen sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. koster ’under­håll; mat’; av lågty. kost med samma betydelse, urspr. ’kostnad’; bildn. till kosta; jfr frukost