Svensk ordbok 2009, webbversion

ko`ta substantiv ~n kotor kot·an1ett­dera av de skelettben som rygg­raden är upp­byggd av med.kotbågekotkroppkotpelareryggkotasvanskotasedan 1587jfr fornsv. kota ’ben­knota’; av lågty. kote ’has, kar­led på häst’; besl. med kotte, kudde 2vinklat parti av hästens ben som ligger mellan hoven och sken­benet zool.sedan ca 1645