Svensk ordbok 2009, webbversion

kotte [kåt`e] substantiv ~n kottar kott·en1(axliknande) blom­ställning som består av en förvedad, rundad samling fjäll hos t.ex. barr­träd och al bot.grankottetallkottesedan 1640urspr. bet. trol. ’liten klump’; jfr sv. dial. kott(e), kutte ’liten gris; liten pojke’ 2i vissa ut­tryck (en enda) person vard.yrk.inte en kotte kom till festendet vet väl var­enda kotte att Vänern är Sveriges största sjösedan 1781