Svensk ordbok 2009, webbversion
[kåt`e]
substantiv ~n kottar
kott·en1(axliknande) blomställning som består av en förvedad, rundad samling fjäll
hos t.ex. barrträd och al
bot.grankottetallkottesedan 1640urspr. bet. trol. ’liten klump’; jfr sv. dial. kott(e), kutte ’liten gris; liten pojke’
2i vissa uttryck
(en enda) person
vard.yrk.inte en kotte kom till festendet vet väl varenda kotte att Vänern är Sveriges största sjösedan 1781