substantiv ~en ~ar
kränk·ning·en1det att kränka ngn
komm.sesekränka 1
JFRcohyponymförolämpningcohyponymoförrätt
ärekränkninghan fick betala skadestånd för upprepad kränkning av kvinnans integritetkränkning (av ngn)sedan 18502det att överträda ngt
komm.samh.gränskränkningneutralitetskränkningen grov kränkning av de mänskliga rättigheternakränkning (av ngt)sedan 1839